”Jag har fått sparken från sju jobb”

”Hej mitt namn är Sarah. Jag har knarkat och supit i nio års tid och fått sparken från sju arbetsplatser, kan jag få komma på arbetsintervju?” Dessa rader var de första jag skrev till Martin Sjöberg, en av våra grundare, för lite mer än tio år sedan. Vid den tiden hade jag varit nykter och drogfri i tre års tid. Tre år som jag mer eller mindre helt vigt åt att hålla mig nykter.

Såren i själen bakom rustningen
Jag hade gått en internatbehandling, bott på halvvägshus, fått arbetsträning av Arbetsförmedlingen och gått på hundratals självhjälpsmöten. Smärtan och skammen efter ett nio år långt och aggressivt beroende satt fortfarande kvar i kroppen. Såren i själen var fortfarande öppna och bakom en ”betongrustning” fanns en väldigt rädd och bottenlöst ledsen tjej.

Förnedrande dödsdans
Inget hade blivit som jag tänkt mig. Beroendet hade rasat i mig som en orkan, kastat mig upp i luften för att i nästa sekund slänga mig rakt ner i backen. Det hade släpat mig längs gatorna medan människor såg på. De personer jag fått tag i längs vägen hade jag dragit med mig ner i den förnedrande dödskampen.

Igen och igen
När så beroendet för en sekund släppte sitt grepp om mig låg jag pustandes på marken och kippade efter andan. Smygande växte sig en oro och ångest inom mig. Timme efter timme växte den i styrka. Djupt inom mig hörde jag en röst som viskade vädjande ”Gör det inte, snälla Sarah gör det inte.” Men min kropp ville något annat. Den ville stilla ångesten, döva smärtan. Maktlös mot den kraften släpade sig min kropp åter fram till alkoholen och drogerna för en ny dödsdans, fullt medveten om att detta kunde bli den sista.

Kvävd av skam
Långt in i nykterheten fanns det en förlamande skam i mig över vad jag gjort och vem jag blivit. Min värsta fiende i världen var jag själv. Min hjärna hade manipulerat och ljugit, min kropp hade sökt efter droger, mina händer stulit och min mun ljugit. Allt var jag, ingen annan.

Varför?
I min önskan att förstå vad som hänt samtalade jag under nästan två års tid med en kyrkoherde. En fråga hade tyngt mig särskilt och till slut blev jag tvungen att ställa den – Varför? Varför hade det gått så långt? Varför gjorde jag detta mot mig själv? Varför utsatte jag andra för så mycket skada och smärta? Jag var ju bara ett barn när det hände, varför ingrep ingen? Men frågan förblev obesvarad och fortsatte brinna inom mig.

Det förlösande svaret
Jag fortsatte mitt sökande efter svar. Jag sökte svaren i min barndom, i vetenskapen, hos sakkunniga, hos psykologer och läkare. Men jag hittade inget svar. Det fanns teorier, fakta och även medicinska svar men inget jag hittade kunde stilla min skam och sorg. Men så till slut kom svaren, men framförallt förlåtelsen och upprättelsen. Den kom i samtal med andra nyktra alkoholister och narkomaner och hos alkohol- och drogterapeuter. Personer som själva hade varit där jag varit.

Vår gemensamma själ
Ljung & Sjöberg är ett företag som är grundat och uppbyggt av sådana som jag. Personer som med nöd och näppe överlevt ett beroende och lyckats vända livet. För dem av er som läser detta och själva har levt i ett beroende tror jag inte mina handlingar ser sig så konstiga. Tvärtom, jag får styrka av att veta att ni finns där och föreställa ni tänker: ”jag förstår dig, jag har själv varit där”.

”It takes one to know one”
En beroenderesa ser självklart olika ut men de grundläggande delarna är de samma. ”It takes one to know one” brukar det heta. Med den djupa förståelsen för beroendet och vad det gör med en människa och hens beteenden kunde vi tillsammans med våra kunders förståelse för organisationer och ledarskap steg för steg bygga upp det företag vi är idag. Det har tagit tid och vi har gjort många misstag på vägen. Men det vi är idag är något unikt. Det sitter i de små detaljerna, precis som förståelsen för beroendesjukdomen sitter i detaljerna.

Ett arbetssätt baserat på djup förståelse
Varför bygger vi vår modell på att det måste finnas en glasklar policy och handlingsplan, att det är chefen som bär ansvaret att agera, att det måste finnas kravställning från arbetsgivaren, att vi behöver avskriva sekretessen och att insyn och kontroll under en rehabiliteringsprocess är avgörande? Jo, svaret är enkelt. Om vi vill rädda människor och verksamheter från de allvarliga och oerhört skadliga konsekvenserna som ett beroende innebär är det så vi behöver arbeta. Det är så ramverket behöver se ut. Det går inte att använda ”vanliga” rutiner för dessa typer av problem och tro att det skulle fungera.

Ett passivt förhållningssätt innebär lidande och förödelse
Det går helt enkelt inte att nå resultat genom att vänta på att individen själv ska komma till insikt, att individen själv ska ställa sin diagnos eller välja behandling och att individen själv ska välja om rehabiliteringen är klar eller ej. För oss som varit i ett beroende är detta en grundläggande självklarhet.

Tillsammans med er kunder räddar vi liv
Tio år har gått sedan jag skickade mitt mail till Martin Sjöberg. Under dessa tio år har mina sår läkt, även om ärren för alltid kommer att finnas kvar. Jag känner en stolthet över vad vi åstadkommit och hur vi lyckats vända den destruktiva kraften vi haft i oss till att göra något gott. De dyrköpta erfarenheterna är idag nervtrådarna i Ljung & Sjöberg. Från att aktivt ha bidragit till smärta och förödelse bidrar jag idag istället till att leva upp till vår mission -”att hjälpa arbetsgivare att rädda människoliv”. Något vi tillsammans med våra kunder gör med stolthet!

//Sarah

P.S. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar med organisationer och här kan du läsa mer om hur vi arbetar med utbildning.

Redaktör och granskare: Åsa Yacoub, Kommunikationsansvarig